Njutning

Mora - Djurgården       5-2
(0-1,2-0,3-1)  

Svensk hockey blir inte bättre än när jugån förlorar mot nåt bonngäng.                       

När känslorna tar överhanden

Har varit en jäkligt konstig dag. För första gången på länge känner jag mig ledsen. Saknar barnen, saknar någon, saknar något. Flörtade på jobbet, det är ett par tusen dagar sen sist, med en kvinna som inte alls är min typ egentligen – möjligen i ett avantgardiskt S&M-förhållande, och dit är det långt, mycket långt. Vet inte om jag fick någon speciell respons, hon skrattade iallafall, vilket inte hör till vanligheterna. Att HON skrattar alltså. Själv har jag alldels för lätt till ett garv egentligen.

När jag sedan hittade nedanstående på nätet, då känns tomheten monumental. Det är så vackert, så vackert…

Hör du hur klockorna ringer
Tid att ta ännu ett steg
Min ring glimmar på ditt finger
En kyss och sen börjar vår väg

Ta min hand så följer vi vägen
Genom regn och sol är jag din
Vi tar med oss den gyllene regeln
Och förs bort av en viskande vind

Idag är det bara du och jag
Idag är det bara vi två
Du är min
Och jag är din
Och kärleken förde oss samman

Heartbeat

Som singel kan man ju inte undgå att spana. Tjejer på stan, Flickor i butiken och numera också Damer på nätet. Dejtingsajter. Lite skämmigt? Näe, inte det minsta. Brukar kolla några gånger i kvartalet men har inte riktigt hittat något som fått mig att hosta upp den där 500-ingen som sajterna så gärna vill ha av mig. Men idag…, hittade en tös som inte går av för hackor, hjärtat på rätta stället och en ironisk touch som jag fann mig rätt fascinerad av. Hur många gånger börjar man skratta högt när man läser en ”kontaktannons”? Älskar människor som kan få mig att skratta, så håll i er nu så kör vi:

Söker charmig smartskalle med stort hjärta och en lite för rapp tunga för sitt eget bästa.
…
Någon skrev:
”OK, nu är det inte roligt längre. Kan den som är min kliva fram nu?” Äkta desperation är underskattad.
…
Mörk och drastisk humor. Lite svärta livar upp. Gillar att fundera med någon. Tycker att tvärsäkra åsikter i en diskussion är extremtråkiga. Gillar nog bra frågor mer än snygga svar. Gillar min cykel. Är nyfiken och gillar snygg matte och logik.
…
Älskar stora städer, inte bott i tillräckligt många än. Östeuropa – detta oändliga vemod. Har ingen aning om varför, barndomsminnen med Professor Balthazar? En personlig revolt mot Have-a-nice-day-kulturen? I öst blir man ofta avsnäst. Det är både chockerande och lite uppiggande på en gång. Jag kan inte förklara. Något för terapisoffan.
…
Favoritsaker
Ordmärkaren!
Skojar.
…
Tror inte på att messa until doomsday utan att den där svårdefinierade kemin bara kan testas på plats. I verkligheten. ”Tvekan dödar” som min gamle bilskollärare brukade säga.

Jag kommer att hålla er, kära läsare, uppdaterad med fortsättningen. Garanterat.

John F, Martin Luther King och…

…Obama. Det är inte utan att det drar ihop sig i mellangärdet när man läser detta:

Obama, med sin elegans och säkra hantering av mikrofonerna, jämförs med Martin Luther King jr och John F Kennedy och det är en av huvudförklaringarna till framgångarna.

Kommer Obama gå samma öde till mötes som JFK och MLK?

Uppmärksamhet!

Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst

Orden är hämtade från Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas, och jag kommer att tänka på dem nu när jag än en dag inte fått några kommentarer på bloggen.

Det gör ont

Jag läser mycket. Väldigt mycket, faktiskt. Inte skönlitteratur men på Internet. Sprang på den här artikeln igår, om att skilja sig vuxet. Tycker jag har dissekerat varendra bit av mig, men här fanns mer att hämta. Bra. Ska smälta detta och sedan följa upp det.

Imorgon ska barnen fira jul med mig, har längtat så att jag kan sprängas. Har nu inte sett dem sedan 21 augusti, dvs inte på 4,5 månader. Jag var dock väldigt ledsen när jag vaknade imorse, den här sorgen förtär mig. När jag var inne i sta’n sprang jag på Anna, som jag inte sett sen jag pluggade på Högskolan för 13 år sen. Ett yrväder. Både då och nu. Jag minns henne som en tjej som alltid gjorde mig glad när jag träffade henne. Detta Möte tog udden av den skarpaste sorgen och jag fick ny energi.

Ibland undrar jag om det är så enkelt – människan är helt enkelt ett flockdjur, och den bästa vården när man (dvs jag) hamnar i Den Negativa Spiralen helt enkelt är att hitta en Positiv Flock. Jag tror att en del sjukdomar av psykosomatisk karaktär faktiskt skulle kunna vårdas på  detta sätt. Mänsklig värme, bättre än Prozac typ… Tack Anna, så lite som gav så mycket!

Gjorde lite link-hopping och landade på en blogg hos Mymlan. Samtidigt som jag har en viss förståelse för båda sidor, så gör sånt här mig så otroligt ledsen. Hur är det möjligt att det kan gå så långt så att man (dvs inte jag) väljer att skada sina egna barn? Och, för att återkoppla till  Madeleine Gauffin Rahmes artikel om att skilja sig vuxet:
- Hur kan Jag, just JAG, underlätta för barnen?

60-talist, javisst!

Till alla barn som överlevde 60-talet.

Vi överlevde att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten.

De tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese-dressing samt åt tonfisk direkt ur burken, men blev aldrig testade för diabetes.

Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng målad i en
rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.

Vi hade ingen barn- säkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.

Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.

Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och inte ur glas eller flaska.

Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och ingen dog av detta.

Vi åt muffins, mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i långfilen, inte blev vi överviktiga för det!

För att vi var alltid ute och lekte.

Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dagen och kom hem när gatlyktorna var tända.

Ingen kunde nå oss på hela dagen och vi var okej! I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.

Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.

Vi hade inga Playstation, Nindendo, X-box, ingen video eller dvd, inga 150 kanaler på tv:n inget surroundljud, cd-spelare inga mobiltelefoner, datorer, inget internet eller msn. Vi hade vänner och dem fann vi utomhus!

Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!

Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.

Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord Och inte fortsatte maskarna att leva i magen!

Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.

Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.

Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, de som inte blev det fick lära sig att handskas med besvikelsen.Otroligt, eller hur?

Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. De var faktiskt lagens högra arm!

Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin. De senaste 30 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya idéer.

Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!

Om du är en av dem så

GRATTIS!

Koskälla

• Honky Tonk Woman
• Allright Now
• Och Don’t Fear the Reaper…

Det finns inget rockband som The Blue Öyster Cult. Efter att ha sett dem trasha Konserthuset en höstdag 1975 var jag helt såld, This was the future of rock’n'roll! Men de hade ingen jävla koskälla!

Efter att ha släppt live-albumet On Your Feet Or On Your Knees, var förhoppningarna stora på nästa studioplatta – istället fick vi Agents Of Fortune, ett hopkok som var början på gruppens fall. Inte minst för att megahiten Don’t Fear The Reaper var en ballad som innehöll – just det, en koskälla!

Satuday Night Live har skildrat eländet i en lysande sketch, humor på hög nivå – om bara inte verkligheten varit så tragisk…

Att älska

Kärlek. Borde vara den starkaste Känslan vi människor förfogar över, dessvärre överskuggas Kärleken ofta av mörkare tankar, som t.ex. de som beskrivs i De Sju Dödssynderna. Avund. Vrede. Högmod. Girghet. Bitterhet saknas, Bitterhet kan förtära en människa så till den grad att hon äts upp av sig själv.
Vällust och Lättja. Känns mer som ett arv från Luther, var dygdig och flitig, underförstått så att du kan försörja Kungen, Präster, Godsherrar, din chef eller någon annan – också. Frosseri känns nästan onödigt att nämna första arbetsdagen efter julhelgen…

Men Kärlek innebär också Stolthet, att kunna visa sin kärlek öppet, och glädjas med andras kärlek. Det är detta som slår mig då jag, så här i årets sista självande timmar, läser Årets Artikel, författad av Fredrik Strage. Kärlek, Stolthet och Ohämmad komik, förmedlad med ett slags modernt arv från Mina Drömmars Stad.

Stockholm, det är därför jag älskar dig så.

Sverige är ett fattigt land

Annandagen. Hur kan man spendera den? Man kan förstås gå och se annandagsbandy, gärna med en portfölj med lite stärkande, varm dryck. Man kan också bevista en annandagsrea, vilket var mitt val i slutändan.

Kungens Kurva är en fascinerande plats, bara namnet i sig och med den ironi som döljer sig bakom detta är ju lite putslustigt. Geografiskt sett är det lite speciellt – närheten till de invandrartäta södra förorterna, ett stenkast från bättre villaområden i t.ex. Örby och några tunnelbanestationer från Stockholms city. Men framför allt, här finns Mammons Tempel #1: IKEA. IKEA är en slags huvudbyggnad i denna illustra stadsbild, centret som allt kretsar kring, Översteprästens Tempel om man så vill. Längre ut i periferin finns mindre kyrkor såsom Willys, Toys’R'Us och det relativt nytillkomna Heron City. Naturligtvis finns inga bostäder i närheten, Gud förbjude att man upplåter mark till något med så dåligt cash flow som bostäder.

När jag dök upp i denna kommersialismens högborg runt lunchtid så var det något som slog mig direkt, någonting var fel. Så här brukar det inte se ut. Och så plötsligt: Jag insåg att kommersens epicentrum var förflyttat, från IKEA till – och håll i er nu – ElGiganten! Jag menar, vem vill kolla på möbler och käka korv för en femma på annandan? Nädu, nu var det dags för lyxkonsumtion en masse. Den väl tilltagna parkeringsplatsen var fylld till bristningsgränsen och även nu, i början av eftermiddagen, var det viss köbildning utanför Templet.

Smockfullt. Därinne. Ingen luft. Varmt. Femdubbla köer. Till. Kassorna. Övervägande majoriteten med invandrarbakgrund, Platt-TV, DVD-spelare, dammsugare, tvättmaskiner, $$$, här ska göras riktig business i kvadrat. En sak är säker, i Konungariket Sverige skall intet fattas oss, allra minst en 42-tums platt-TV från Panasonic.

En av nöjes-Sveriges största sell-outs någonsin, utförd av Dogge Doggelito, har ju körts hårt på reklam-TV (går t.o.m. att ladda ner här!), och han har dessutom själv sagt, sådär lite lagom ironiskt/cyniskt, att hans ”Cykel på köpet” är hans bästa låt någonsin. Kan det vara så att de här sakerna hänger ihop?

Dogge som alltid stått som någon slags förebild för invandrarungdom + Ny köpstark målgrupp = Mera cash i kassan boys.
Heureka, vilken formel! Den kör vi. Det finns bara en religon och den stavas M-O-N-E-Y! Ja jävlar, för oss som växte upp i miljonprogrammet, med en ensamstående morsa som slavade på kontor 8-17, vi som nynnade på Nationalteaterns ”Hanna från Arlöv” med visst hat, inser nu att vi också har blivit en slags medelklass som antagligen kan köpa oss en viss lycka.

 Och vad köpte jag då? En DVD-film till min äldsta dotter, sen lommade jag lätt slokörad till Toys’R'Us för att lägga en tusing på lite julklappar, tydligt specificerade på döttrarnas önskelista…