Jag läser mycket. Väldigt mycket, faktiskt. Inte skönlitteratur men på Internet. Sprang på den här artikeln igår, om att skilja sig vuxet. Tycker jag har dissekerat varendra bit av mig, men här fanns mer att hämta. Bra. Ska smälta detta och sedan följa upp det.
Imorgon ska barnen fira jul med mig, har längtat så att jag kan sprängas. Har nu inte sett dem sedan 21 augusti, dvs inte på 4,5 månader. Jag var dock väldigt ledsen när jag vaknade imorse, den här sorgen förtär mig. När jag var inne i sta’n sprang jag på Anna, som jag inte sett sen jag pluggade på Högskolan för 13 år sen. Ett yrväder. Både då och nu. Jag minns henne som en tjej som alltid gjorde mig glad när jag träffade henne. Detta Möte tog udden av den skarpaste sorgen och jag fick ny energi.
Ibland undrar jag om det är så enkelt – människan är helt enkelt ett flockdjur, och den bästa vården när man (dvs jag) hamnar i Den Negativa Spiralen helt enkelt är att hitta en Positiv Flock. Jag tror att en del sjukdomar av psykosomatisk karaktär faktiskt skulle kunna vårdas på detta sätt. Mänsklig värme, bättre än Prozac typ… Tack Anna, så lite som gav så mycket!
Gjorde lite link-hopping och landade på en blogg hos Mymlan. Samtidigt som jag har en viss förståelse för båda sidor, så gör sånt här mig så otroligt ledsen. Hur är det möjligt att det kan gå så långt så att man (dvs inte jag) väljer att skada sina egna barn? Och, för att återkoppla till Madeleine Gauffin Rahmes artikel om att skilja sig vuxet:
- Hur kan Jag, just JAG, underlätta för barnen?
Etiketter link-hopping, psykosomatisk
